IN LOVE.

 

 

Det har varit en vacker helg, men kall.

Nu kommer den på riktigt, hösten.

 

 

Jag måste, jag borde, jag skulle.

 Ibland tar det aldrig slut, eller hur? Det är så mycket som ska hinnas med nu innan vi åker hem till  därifrån man alltid åker med bagaget fullt av prylar. Javisst - vi ska hem jag och grabbarna. Hem till mormor och Ä-et. Hem till moffar och Patikkk. Hem till moster Lena och Mauro och lilla Viccor och hem till gammelmorfar som min lilla S kallar dom.

Det blev en fin helg den här helgen också även om man känt att hösten verkligen tagit sin plats med dagg i gräset och dimma på åkrarna. Men för min del helt ok när man kan tända stearinljus på morgonen och dricka en extra kopp te innan man startar dagen med att bygga den obligatoriska tågbanan som ska byggas upp varje dag och när jag stolt tittar på mitt konstverk av tågbana och smyger ut i köket och tänker att nu leker han säkert en liten stund för sig själv så hinner man inte mer än tänka tanken innan man hör små fötter som kommer tassande efter in i köket och jag ser dom där blåa bedjande ögonen som snällt frågar - mamma sitte gulvet? Ja då är det bara att sätta sig på golvet igjen och lägga todo listan åt sidan.

 



Men imorgon är det måndag och vi startar veckan.

Det ska väl gå det med.

 

 

 

 

 

Trevlig kväll.